År 1989 den 30 November föddes en liten varelse som skulle föreställa katten Pricken. Liten och klen med jätte stora öron och en gråskimrande päls. På ena bakbenet hade/har han en grå prick på sin vita strumpa, och därav fick han sitt namn. I sin ungdom var han en väldigt vild katt som åt allt man gav honom, hans huvudföda bestod av havregrynsgröt utblandat med ris. Pricken kom till min ägo när jag var 5 år (då var pricken fyra). Jag har alltså väst upp med honom och kommer inte ihåg livet innan han fanns i min närvaro. Pricken var den enda jag kunde dela min hemlisar, tankar och sådannna saker med som alla andra gjorde med sina bästa kompisar. Pricken var (och är) min bästa kompis, honom kan man ta i sin famn och gråta ut hos om man är ledsen. Han bara ligger där, spinner sitt kurrande läte och tycks sig förstå att man är ledsen. Pricken har en speciell plats i mitt hjärta, eftersom det var han som tröstade mig i min svåra barndom. Och han kommer alltid ha den där speciella platsen i tid och evighet.